Sofie Arfwidson

Unter Berliner himmel

DET HELT CENTRALA – ord länkade till Sofie Arfwidsons konstnärskap

Initialt överges det annars helt centrala måleriet… fast snart skall det tränga upp genom denna text. Men först:
Sofie Arfwidson tecknar näst intill kontinuerligt, och det tecknande tillståndet har intensifierats på sistone. Tecknandet har i denna process en större omedelbarhet än måleriet, tecknandet ögonblicksskildrar, noterar i realtid; men det rör sig om gradskillnad, inte ett motsatsförhållande.
Tecknandet ger automatskriftsfrihet på villkor att inget retuscheras: närvaroenergi och tankematerial skall under ett ständigt-plötsligt och koncentrerat arbete bli… ja, vad? (…) Låt oss trots allt kalla den ”bildkalligrafi”, alltså tecknandets art, intimt lutad mot Ögonblicket.
Och den konstnärliga handlingen utmärks i detta fall av en absurd direkthet, rätt lik den metod som också blir ledmotiv i Clarice Lispectors nupunktssökande och ut-mot-duet-strävande romanmonolog ”Levande vatten”. Det vill säga den rinnande utsagelustens vätskevilja att maniskt besvärja världen som bor i nuet.
Omedelbarheten finns inte bara i teckningarna, utan självklart också i målningarna, men den avläsningsnivån är då infogad i en större serie sammanknutna komplex av kvalitéer som bland annat har med tid och med en drömlik erfarenhetsvärld av visuella referenser att göra.
Teckningarna är en sorts ständigt pågående förarbeten, det vill säga den undervegetation eller jordmån målningarnas lätta, färgskiktade trädstammar (aningen) mer solitärt höjer sig över. Motiven som dukarna får bära kommer ur lång tids kontemplation över litteratur, film, politik, äldre tiders måleri och så vidare, och själva arbetet kan vara tidskrävande.
De penseldrag som ligger överst på dukarna, där färgen har materialkropp och är synlig som substans, bär emellanåt en noterande, kodande attityd. Här framskrivs en insisterande känsla av att penselskriften faktiskt också är teckenskrift, en påstridigt talande bildskrift. Trots uppenbara olikheter ligger därmed målaren Henri Michaux på några väsentliga plan mer än nära, och det tidigare, artbestämda tecknandet ekar underifrån i dessa färgstreck, i dessa föreställande fläckar på skimrande botten.
Det förekommer även oförutsedda samtalsekon mellan Sofie Arfwidsons måleri och till exempel Teppei Kaneujis vitsmetade installationsvärldar, de amerikanska expressionisterna, Goya, Delacroix, tecknade serier, den normupplösande omedelbarheten i gammelsurrealismen, sjuttiotalets konstschamanism, Doré, grekiskt porslinsmåleri från förr, Fellini, Buñuel, Die Neuen Wilden, japanska tryck, Giotto, Caravaggio, Tizian, Pasolini, Fassbinder och så vidare i en virvelspiral inåt-nedåt-lyssnande mot ett stort mottagande: världen finns där, en specifik ursprunglighet, frihet från jag-kontroll.
Sofie Arfwidsons bildningsbakgrund kan vara av stor betydelse för detta spektrum av arbetsattityder. Hon studerade för Jörg Immendorff i Düsseldorf, där Markus Lüperz var rektor och där till exempel A. R. Penck var professor. I Berlin följdes detta upp med studier för Bernd Koberling, och Georg Baselitz undervisning fanns tillgänglig.
Resultatet av allt detta är en målerisk cocktail-tornardo, en rörlig kulördimma försedd med påstridiga ansikten och märkligt vardagliga detaljer. En växande och egen värld att villigt ledas vilse i.

Leif Holmstrand

Innocence
2012
Olja på duk
60 c 60 cm

Backstage
2012
Olja på duk
50 x 60 cm

I heard an owl call my name
2012
Olja på duk
60 x 60 cm

Café Berlin
2012
Olja på duk
60 x 60 cm

It´s a perfect day Eloise
2012
Olja på duk
145 x 110 cm

Cityvagabond
2012
Olja på duk
140 x 150 cm

Copyright © 2007 Galleri Thomas Wallner.
Images or text on this site may not be reproduced or copied without permission from Galleri Thomas Wallner.
Webbplatsen ligger i Framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4