Exhausted spaces

Utställningens titel Exhausted Spaces är hämtad ur arkitekturens terminologi. Det är en fras som syftar till att beskriva att beslut har tagits, så pass att valmöjligheter för den berörda platsen har begränsats. I utställningen på Galleri Thomas Wallner har konstnären arbetat med teckning som strävar efter att behålla så mycket ursprunglig potential som möjligt, samtidigt som det ligger i processens natur att fatta beslut som begränsar möjligheterna för vad ett konstverk kan bli. De teckningar som presenteras i utställningslokalen förhåller sig till materialets och formatets möjligheter, och presenterar samtidigt olika lager av information. Genom enkla näst intill automatiska riktlinjer skapas förutsättningarna för teckningarna i utställningen.

I serien The White Drawings bygger tunna linjer på ogrunderad duk upp en teckning som på avstånd liknar en grunderad men omålad duk. Men på närmare håll avslöjas en långsam och repetitiv teckningsprocess för att skapa en abstrakt teckning. Prestationsångesten över att ta rätt beslut inför ett ännu tomt pappersark eller en omålad duk är välkänt inom de flesta kreativa områdena. Ambivalensen mellan de olika lagren i The White Drawings skapar ett utrymme för verken att både behålla sin potentialen för vad de skulle kunna bli, samtidigt som grundläggande beslut för verkets existens redan har fattats.

I en annan serie teckningar, The Transformation Project har Wallgren arbetat med en annan sorts blank och tom yta. Hon har arbetat med tomma skrynkliga pappersark som förlaga, som sedan tecknats av och förts över till ett större format. Genom överföringen av information från det lilla blanka pappret till teckningen på det större pappersarket, så skapas en förskjutning där det vita pappret inte längre tillåts vara vitt varken som förlaga eller som material.

Portraits: Unknown A/ Unknown B är som titeln avslöjar porträtt av för betraktaren oigenkännbara personer. Genom en digital manipulation av originalporträtten skapas det abstrakta mönstret som konstnären sedan genom ett rutmönster fört över från förlagan till teckningen. Konstnärens fascination för rutnätets långsamma översättningsprocess bottnar i de misstag som oundvikligen uppstår då det inte finns visuella minnen sedan tidigare av motivet. Det som i slutänden är kvar i porträttet är fortfarande samma beståndsdelar som den figurativa originalbilden har, även om den
har förvrängts.

Som bas i Sara Wallgrens konstnärskap finns teckning och ljud. Hon fascineras av materialens fysiska egenskaper, dess restriktioner och möjligheter. Hennes arbete har ofta ett huvudfokus i den kommunikation som uppstår mellan upphovsmakare, konstverk och betraktare där konstverket blir det bärande språket. Grundläggande i arbetsprocessen är förväntningar. De egna som uppstår genom
processen, men även betraktarens förväntning på bilden. Vad den bär med sig, kommunicerar eller hur den framstår. Ofta eftersträvas en ambivalens där teckningar förefaller vara på ett sätt på håll, och på ett annat sätt på nära håll. Hon utnyttjar de missöden och missförstånd som uppstår. I arbetet är det centralt vad betraktaren själv projicerar och förväntar sig av det de ser eller hör. Arbetet handlar mycket om att både presentera men samtidigt dölja information. Ingenting är någonsin bara en sak eller befinner sig endast i ett stadie åt gången. I grunden ligger frågeställningar och en
fascination för de linjer som skiljer företeelser, kommunikation, medium och språk åt.

Sara Wallgren studerade vi Malmö konsthögskola och tog en magisterexamen 2010. Hon var en termin på The Cooper Union School of Fine Art i New York. Sedan examen har hon ställt ut bland annat hos Magnus Åklundh i Malmö, Anna Thulin i Stockholm, Martin Bryder i Lund, Laholms Teckningsmuseum, Bonniers konsthalls-Maria Bonnier Dahlins stipendiatutställning, Bror Hjorths hus i Uppsala. Hon har medverkat tidigare på utställningar hos Thomas Wallner men detta är hennes första solo på galleriet.