Never forget

Är vi inte nästan alltid på väg till jobb, affären eller (i bästa fall) någon vi tycker om? En fot framför den andra, en dag i taget, samtidigt som någon påpekar att du har en fläckig skjorta och att du ser äldre ut nu än för fem år sedan. Du går gatan ner och börjar tänka på något annat, något trevligt. Du känner igen någon, som när du kommer närmre visar sig vara någon annan. Du tittar upp mot ett fönster där det står någon och vinkar. Ansikten, fasader, papperskorgar och vassa trottoarkanter. De flesta av mina vänner har blivit vänligare med åren, med bara några få undantag.