Flocken

akvarell och skulptur.

De har följt med mig ett bra tag nu.
Återkommande motiv i olika tappningar, material och tekniker.
Den rödhåriga med fräknar.
Fräknarna.
I mitt ansikte har jag några få. De återkommer också. Varje vår när huden fortfarande är blek och genomskinlig ser man dem som tydligast. Ivrigt tittar de fram för att senare nästan inte märkas när resterande huds melaninhalt hinner ikapp.

Mossan och skogen.
De som byter skepnad.
Han som hade god hand med djur.
Hon som fastnade bland molnen.

På samma sätt som jag inte kan förklara hur Marjatta kunde bli befruktad av ett lingon eller hur Afrodite kunde födas ur skummet som bildades i havet runt Uranos avhuggna kuk så vet jag inte varför just de här blev min flock.