Lars Olof Loeld, 1930-2023

Lars Olof Loelds bilder är skenbart mycket enkla med linjer och former. Färgerna är ultramarin, rosa och grått. Men Loeld har själv sagt att: ”En målning är egentligen i tre led. Den är en bild av ett minne av en solnedgång, och det ser inte ut. Det känns.”
När Lars Olof medverkade i Moderna Museets Udda veckor, december 2002, skrev Sören Engblom en mycket fin text som på ett utmärkt sätt berättar om Lars Olofs konstnärliga arbete och om hans tankar om bild. Han kallar honom för en poetisk alkemist och skriver vidare: ”…det handlar om det hemliga i det vardagliga – har man en gång börjat se igenom hans verk, ut mot det förlorade paradis de öppnar vägen till, kan man inte längre undvika det. Ändå är man kvar i bilden. I rosa bakgrund och blå, grå eller mörkgrå figurer som hindrar blicken från att tappa fästet i det oändliga rosa.”

Loeld studerade måleri på Kungliga konsthögskolan i Stockholm och grafik på Kunstakademiet i Köpenhamn. Han kom att arbeta lika mycket med skulptur som måleri. Under några år var han professor vid Konsthögskolan i Stockholm.
Han har haft separatutställningar bland annat på Waldemarssudde, Thielska Galleriet, Lunds konsthall och Norrköpings konstmuseum. Han finns representerad på många museer, bland annat Moderna Museet, Nationalmuseum, Norrköpings konstmuseum, Eskilstuna konstmuseum. 1986 var han utvald som enda svensk konstnär till Konstbiennalen i Venedig i den del av utställningen som hette Art and Alchemi.
1990 blev Loeld invald som ledamot i Konstakademien. Han fick många stipendier och priser. Bland annat kan nämnas att han 2022 tilldelades Svenska Akademiens kungliga pris. Från och med 2009 erhöll han statlig konstnärslön.