Orangegrön tröskel i tiden
Det finns inget guldgrönt sigill på bokens framsida, det är svart, men försättsbladet har som illustration en karta i grönumbra och ockra toner.
Metaforiskt ser jag mina målningars bildrum som det utrymme som skapas mellan texten och ögonen; förnimmelsen av seendets, tidens och rummets sammanflätning.
Rektanglarna jag målar fram är återkommande sedan flera år. Första gången jag uppmärksammade formen var när jag studerade Harry Martinssons rymdepos Aniara och datorn Mimans rektangulära skärm i relation till begreppet intuition. Hon framkallar bilder ur signaler uppfångade i rymden, minnande om den process vi kallar intuition.
En värdefull stund, när det undermedvetna och det medvetna passerar och likt bekanta hälsar på varandra:
Nu ser jag en orange och jordig men absolut kadmiumbottnad gulorange rektangel kommande ur den guldgröna färgen som tröskelkanten till det lilla badrummet har. Det är så vackert och smärtsamt men jag vet ej varför. Jag har försökt måla det, minst tre målningar har startat med dessa färger i tanken, blandats till och försvunnit. Jag ser dessa färger relativt tydligt för min inre syn och jag längtar efter att få måla denna orange färg som bryter fram ur den guldgröna.
Kanske, eller sannolikt, har tröskelkantens guldgröna färg – den som nötts under fötter, skor, strumpor och katter, som stötts emot och rispats, så att olika valörer vuxit fram jämte den orange, som är den övergripande färgen på den större delen av själva tröskeln – kopplats ihop med den orange som också är färgen på boken vari jag läser om trösklar.
Det slår mig nu, att färgkombinationerna orange och guldgrön finns både på mitt badrumsgolvs tröskel och på boken som följt med mig länge. Tiden är gömd i tröskeln trodde jag att det stod skrivet i boken, men när jag läste det igen upptäckte jag att det var sockeln tiden var gömd i.
Målningarna i utställningen är gjorda under 2018 och 2019 och rör vid det urtillstånd som inträffar då sömnen precis tar slut, stunden av uppvaknande, eller dess motsats när vakenheten tar slut och man faller i sömn.