Atlantis

Atlantis (grön)började som en kadmiumröd målning i olika nyanser. Tunna linjer av blåockra eller ultramarinaska bröt en yta av massiv röd. Så såg målningen ut i några veckor. Vid något tillfälle under dessa veckor läste jag Wislawa Szymborskas samlade dikter och fann en av dessa särskilt träffande. Den beskrev ett tillstånd av allt eller inget. Parallellt beskrev den en plats som verkade ömsom exakt och ömsom diffus. Var dikten en slags fantasi eller var den så träffande på grund av sin dubbelhet? Flera gånger läste jag den och varje gång pånyttföddes igenkänningen, både genom platsbeskrivningen och det mentala tillståndet. Kanske hade jag varit i detta tillstånd eller på denna plats själv? Eller så var det själva ambivalensen i att inte veta om det är en fysisk plats eller ett mentalt tillstånd som skapade igenkänning.
I måleriet upplever jag att detta inte går att särskilja ibland, att det mentala och den fysiska platsen sammanstrålar och genom en intensiv styrka faktiskt är lika. Den är mycket värdefull och skör, denna sammanstrålning.
Färgen släpar långsamt i det att den torkar – den kondenserar ett mentalt tillstånd genom sin fysiska plats

Nicklas Randau är född 1989. Han tar sin masterexamen vid Konsthögskolan i Malmö våren 2017. Han tilldelas Bernadottestipendiet och ställer ut på Konstakademin i Stockholm 2018